Sveriges nationaldag
Idag har vi firat Sveriges nationaldag. Vi åkte in till stan för att fira med släkt o vänner.
Allt kändes bra innan vi åkte men fanns i bakhuvudet att idag är en "bra" dag för en terrorist 🙈
När vi väl kom fram o jag såg allt folk så fick jag en klump i magen o darr i kroppen... måste hålla ihop gruppen. Hjärnan gick på högvarv kan jag lova.
Sen titta jag ner på mina fötter o tänker "fan"
Händer de nått så måste jag kuta i klackeskor🏃💨😥
Vi ska leva här och nu... Ja absolut, men jag kommer leva/tänka annorlunda, så är de bara. Och jag har accepterat det, tror jag🙈 Jag stannade och utsatte mig trots påfrestning av min kropp/hjärna.
Vi samlades och åt på Invito, super gott och mysigt!😋
Ok, kroppen hoppa till av olika ljud o jag tittade över axeln ett x antal ggr. Men detta är ju jag nu👌🤗🙈
Hoppas ni haft en bra dag🇸🇪
Vart är jag nu?
Har börjat jobba 2 h och på måndag tänker jag prova heltid. Vet inte hur de går förrän jag provat🙈
De som varit är att jag fortfarande blir trött fort. Lite frustrerande att inte orka i samma tempo som innan dådet. Minnet sviker också🤔
Idag innan vi skulle åka till stugan så kommer det en bil med släp som kör runt på området. Ljudet av släpet är exakt samma ljud som lastbilen som körde på Drottninggatan. Det där skallrande plåtljudet... min kropp reagerar fortfarande på det ljudet, de är som de gör ont i själen på nått sätt. Oavsett om jag är beredd på ljudet så är de obehagligt.
Jag har faktiskt sminkat mig några gånger också sen händelsen, känns stort faktiskt😂
Har även musik i bilen, men bara i bland. Så alltså går de framåt 👌
Översta bilden är tagen ca 1 vecka efter terrordådet, de 2 andra är nyare o frun har slängt på sig lite mascara🙈😂
Ser fortfarande sliten ut, men de får jag leva med🤗
Nu ska jag njuta lite av stugmys med nära o kära❤
Stockholm...igen
I fredags rullade vår bil ner till Stockholm igen. Innan hade jag blandade känslor.
När fredag kom, så kan jag ärligt säga att jag stängde av, för att överleva denna resa mentalt.
Denna helg var planerad sen långt innan dådet. Lördagen kiss konsert och söndagen gymnastiktävling för lillgumman.
Om jag backar tiden lite längre bakåt. Så hade ju jag, yrhönan Jönsson, missat att kiss och tävlingen var samma helg. Men när vi fick veta att tävling var på söndag och kiss lördag och båda i Sthlm, så löste det sig.
Jag, Bjarne och Jenny bestämde att åka ner redan fredag så vi skulle finnas i närheten av tjejerna om det skulle vara nått. På lördag kom resten av gänget ner, Cillan, Andreas, Angela och Bosse.
Mysigt och umgås med härliga och underbara människor. Att skratta med dom får min kroppen att fyllas med energi.
(På hotellrummet och i lägenheten)
Har fått många frågor som tex "Var Kiss bra?" "Hade ni kul?"
Vet fasiken inte vad jag ska svara på de... Jag njöt ju inte direkt.
Känner mest, nu är det gjort och vi överlevde. Hemskt att säga, men det är så jag känner.
Valde att inte dricka en gnutta då jag ville vara redo. Redo mentalt och fysiskt.
När fredag kom, så kan jag ärligt säga att jag stängde av, för att överleva denna resa mentalt.
Denna helg var planerad sen långt innan dådet. Lördagen kiss konsert och söndagen gymnastiktävling för lillgumman.
Om jag backar tiden lite längre bakåt. Så hade ju jag, yrhönan Jönsson, missat att kiss och tävlingen var samma helg. Men när vi fick veta att tävling var på söndag och kiss lördag och båda i Sthlm, så löste det sig.
Jag, Bjarne och Jenny bestämde att åka ner redan fredag så vi skulle finnas i närheten av tjejerna om det skulle vara nått. På lördag kom resten av gänget ner, Cillan, Andreas, Angela och Bosse.
Mysigt och umgås med härliga och underbara människor. Att skratta med dom får min kroppen att fyllas med energi.
(På hotellrummet och i lägenheten)
Har fått många frågor som tex "Var Kiss bra?" "Hade ni kul?"
Vet fasiken inte vad jag ska svara på de... Jag njöt ju inte direkt.
Känner mest, nu är det gjort och vi överlevde. Hemskt att säga, men det är så jag känner.
Valde att inte dricka en gnutta då jag ville vara redo. Redo mentalt och fysiskt.
Lillhjärtat hade sin tävling och de värmde i mammahjärtat att se henne. Kan tänka mig att denna resa för henne var stor. Innan vi åkte till tåget säger hon att de var lite pirrigt i magen.
Hon har verkligen haft en toppenhelg med ledare och barn, GF Astra.
När jag var på tågstationen och väntade på henne. Så kom det tre poliser som ställde sig på perrongen och väntade på samma tåg som Alice skulle komma med. Mitt hjärta började slå fortare och en klump i magen.
När jag var på tågstationen och väntade på henne. Så kom det tre poliser som ställde sig på perrongen och väntade på samma tåg som Alice skulle komma med. Mitt hjärta började slå fortare och en klump i magen.
Det är inte det att jag är rädd för polisen, mer anledningen till varför de är där. Ovetskapen gör de inte lättare heller. Sen har jag i bakhuvudet hela tiden att inte föra över min rädsla till varken mina barn, man, släktingar och vänner. I kroppen blir det kaos som jag försöker kontrollera så de inte syns. Går åt mycket energi till det, tro jag.
Lillgumman kliver av tåget och kommer emot mig, det lyser glädje i ögonen på henne. Jag kramar om henne hårt, de bränner under ögonlocken. Egentigen vill jag bara grina lilleskutt tårar, men håller mig. Samma känsla där... Hon klarade sig, hon lever, min älskade lilla flicka.
Lillgumman kliver av tåget och kommer emot mig, det lyser glädje i ögonen på henne. Jag kramar om henne hårt, de bränner under ögonlocken. Egentigen vill jag bara grina lilleskutt tårar, men håller mig. Samma känsla där... Hon klarade sig, hon lever, min älskade lilla flicka.
Att släppa iväg henne till Sthlm med någon annan och sen även veta att hon ska åka tunnelbana och vistas på platser där de är stora folksamlingar. Den känslan jag hade i kroppen kan jag inte beskriva med ord. Det gör typ ont i själen. Sen även där, att inte visa henne hur jag egentligen känner. Släppa på kontrollen och verkligen lita på dom hon åker med.
Jag vill tacka alla inblandade som gjorde hennes helg helt fantastisk!
Jag är fortfarande sjukskriven men ska börja arbeta till veckan på 25%. Känns rätt bra. Var på jobbet och hälsade på i 2 timmar i går. Var där en timme längre än förra veckan, framsteg gillar jag. Efteråt fick jag åka hem och sova, huvudet och kroppen blir trött trots att jag bara hälsar på.
Jag är fortfarande sjukskriven men ska börja arbeta till veckan på 25%. Känns rätt bra. Var på jobbet och hälsade på i 2 timmar i går. Var där en timme längre än förra veckan, framsteg gillar jag. Efteråt fick jag åka hem och sova, huvudet och kroppen blir trött trots att jag bara hälsar på.
Något mer positivt är att jag sover bättre, och det känns i kroppen, den orkar liksom lite mer. Och jag sover utan tabletter. Lite mardrömmar får jag räkna med, men bättre de än att sova 2-3 timmar per natt.
Det jag har svårigheter med nu är:
Blir trött av olika ljud
Kroppen reagerar på plötsliga ljud, hoppar till
Kroppen reagerar på plötsliga ljud, hoppar till
Tillfälligt svårt med minnet
Panikångest i olika situationer
Koncentrationsproblem
Med tiden så kommer nog detta ge med sig. Jag måste bara accepetera att det kan ta tid.
Men skulle såklart känna lite glädje om tiden gick fort ;)
En sak till som var trevligt, var att vi hälsade på min morbror och hans sambo i deras nya lägenhet på Fridhemsplan. Vi kommer gärna fler gånger!
Men skulle såklart känna lite glädje om tiden gick fort ;)
En sak till som var trevligt, var att vi hälsade på min morbror och hans sambo i deras nya lägenhet på Fridhemsplan. Vi kommer gärna fler gånger!
Mitt mål nu är att försöka blicka framåt :)
Kram Maria
Skynda långsamt
Idag tog jag beslutet om att de kanske inte är så lämpligt att börja jobba heltid på måndag. Min hjärna vill, men kroppen säger nått helt annat.
När jag är på jobbet o hälsar på o träffar alla, barn o vuxna, så får jag mycket positiv energi. Massa kramar och ord som verkligen värmer i mitt hjärta.💕
Men...kroppen blir så trött efter att bara vara där nån timme. Så jag är inte redo än helt enkelt. Jag måste acceptera det, fast de är inte så enkelt som de låter🙈
Igår när vi 3 systrar träffades, så gjorde min lillasyster Jessica en sak så vi skrattade riktigt från hjärtat.
Att få känna o se sina älskade systrar skratta, är så underbart!!!
Man får liksom nya krafter till att orka.
Hoppas Jessica o Cecilia ler nu😉😘💗
Kram
🌞
Igår gjorde jag precis som jag skrev på inlägget på fb o Instagram, jag levde 🌞 En super mysig dag💕
Idag, nu, finns ingen ork kvar. Ligger fortfarande kvar i sängen, tom och trött.
Dagarna och känslorna är som en berg- och dalbana.
Men om nån timme kanske de känns annorlunda, till de bättre, kan jag hoppas 🤗
Tack för er omtanke 💕😙
Kram
Tillbaka till vardagen
Planen var att komma tillbaka till vardagen, sakta men säkert. Eller nu ljuger jag...så är planen nu.
Första planen var att återgå till livet precis som de var innan dådet. Så kanske jag skulle vara mitt gamla jag igen.
Var till vårdcentralen förra veckan (tors) för att få nått att sova på samt sjukskrivning för den veckan. På måndag (måndags) ville jag pröva arbeta igen, kände att nu ska jag ta tillbaka mitt liv.
Distriksköterskan ropade upp mitt namn o sa följ efter mig så ska du få träffa en läkare. Jag går bakom henne o när jag rundar hörnet i korridoren så smäller de bakom mig. Ljudet låter som ett pistolskott. Jag duckar, skakar, sätter händerna för ansiktet o tårarna börja komma. I samma veva skriker distriksköterskan till en annan sköterska "sluta med det där". Hon visste ju varför jag var där o reagerade snabbt. När jag vågde vända mig om så ser jag att en sköterska håller i en stor rad med bubbelplast, de var ju bara en sån hon smällde...
Distriksköterskan kramar om mig och pratar med mig samtidigt.
Jag går in i rummet o väntar på läkaren, kroppen är fortfarande i chock. Läkaren kommer in och jag förklarar att jag inte var beredd på ljudet men att hon skulle skriva ut nått så jag får sova o sjukskrivning veckan ut för jag skulle börja jobba på måndag. Sen försökte jag förklara om händelsen på Drottninggatan.
Hon vände sig om och började skriva, kändes som en evighet. När hon skrivit klart vände hon sig mot mig o förklarde att hon tyckte att jag skulle börja med att vara sjukskriven tom den 5 maj, blir det inte bättre skulle jag komma tillbaka. Börja gå små promenader. Prata med kurator/psykolog. Hon förklarade även att hon skrivit ut lugnande och sömntabletter. Jag matades med massa information o bara nickade, jag ville ju bara därifrån, hem där jag känner mig trygg. Hon tog mig på axeln o sa medlidande "lycka till nu".
Jag halvsprang därifrån, struntade i att gå in på apoteket just då, för jag klarade inte av de.
I bilen bröt jag ihop totalt. Jag kände mig helt misslyckad, värdelös o svag som människa.
Jag skulle ju börja jobba, de va ju min plan. Allt skulle ju bli som "vanligt" igen.
Jag vill inte att kroppen ska reagera som den gör, men måste acceptera det, men helt ärligt så är de svårt.
Igår så tog jag en promenad till jobbet, hela vägen dit var jag som en fiolsträng. Folk som sett mig måste tro jag blivit helt knäpp.
Vill ha koll på allt, då menar jag allt!
Jag går väldigt nära kanten mot dike, kollar hela tiden om nån går bakom eller vad det är för bilar som kör förbi. Försökte vara beredd på plötsliga ljud så jag inte slänger mig ner på marken som ett psyko🙈 Ni kan ju bara tänka er hur de såg ut...
Väl framme va jag helt slut. Men jag gjorde det 🙂
Fick sova när jag kom hem, kroppen o hjärnan var helt slutkörd.
Idag tänkte jag att idag har jag en lugn hemmadag så kroppen får reparera sig från gårdagen.
Ibland blir det inte som man tänkt sig...
Rastlösheten tog över. Jag, Jessica och moster Eva åkte på gårdsbutiken för att äta lunch. Bra träning tänkte jag.
Får fortfarande yrsel o illamående på ställen där jag inte känner mig trygg.
När vi sitter där o ska äta får jag ett meddelande av min man "Hur går det idag"
Kändes rätt bra att få äta golunch så skickade en bild till honom för att visa hur dagen går.
Den braiga känslan försvann 30 min efter denna bild.
Vi sitter o pratar om dådet, försöker förklara för varandra då vi inte var på samma ställe, hur vi upplevde och kände. Min mobil ringer o det är min lillasyster Cecilia. Jag hör på engång att hon är ledsen.
Jag frågar va som hänt o jag hör knappt vad hon säger då hon är så ledsen o förtvivlad. Kände mig direkt maktlös o ville till henne på engång. Klump i magen o börja skaka.
Satt oss i bilen o släppte av moster på jobbet och raka vägen in till stan där hon befann sig.
En kille hade kört vårdslöst förbi henne, backat in i en annan bil i full fart. Åkt därifrån och kommit tillbaka i lika hög hastighet. Hon fick uppleva känslan av dödsångest, igen.
Den känslan går verkligen inte att beskriva med ord.
Vi åkte till polisstation så syrran kunde anmäla händelsen.
Även min andra syster Jessica var med om en incident i morse som gjorde att hon inte kom iväg till Gävle.
Mitt systerhjärta går sönder 💔
Ny dag o nya tag i morron.
Love er😘💖
Känslosam dag
Vi gjorde det! Vi gjorde det tillsammans 💞
Vi gick hela Drottninggatan upp. Upp till den butik som får min kropp att reagera starkt, skaka och känna en stark ångest. Det blir totalt kaos i kroppen.
Något jag inte kan kontrollera trots att jag försöker.
Hela vägen upp var känslosam. Blommor, lappar, gosedjur mm låg i olika högar hela vägen till butiken.
Tack älskade Tottis för att du gick och var med oss denna dag💖 Du kommer alltid vara en del av mig💞
Du fick mig att känna en trygghet trots mitt inre kaos😘
Kram
En vecka sedan
Min kropp skriker efter sömn. Jag lyckades lägga mig en stund nu och sova i en timme. Jag tillät kroppen att vila och faktiskt somna.
Direkt när jag vakna var mina tankar på Drottninggatan. Idag är det en vecka sedan.
En vecka sedan den glädjefyllda, spontana, humoristiska, familjära och livsglada Maria fanns.
Hon finns nog nånstans djupt därinne, småningom hoppas jag att hon kommer tillbaka.
Här är en av de sista bilderna innan terrordådet.
Vi var fyra stycken av gruppen som hade jättekul på butiken vi befann oss på.
En sak i taget, en dag i sänder 💕
Kram
Kan inte styra min kropp
I måndags gick jag in på blomsteraffären för att köpa en blomma till vår mamma från oss döttrar.
Det var bara jag och två butiksbiträde inne i butiken. Jag gick längst in till stället där de har massa vita saker, står med ryggen emot det stora skyltfönstret. Jag blickar över hyllan vad som finns som skulle passa mamma, jag fastnar med blicken på en ängel som ber. I samma sekund åker en lastbil precis utanför, finns ett farthinder den måste över. Ljudet av den gör att min kropp okontrollerat hoppar till, tårarna börjar rinna. Jag ställer mig i hörnet och skakar och försöker lugna ner mig själv.
Tar djupa andetag och fortsätter leta en blomma till mamma. Hittar en blomma som jag tycker passar, betalar och skyndar mig till bilen och bryter ihop.
Igår, onsdag bestämde jag och mina systrar att vi skulle åka en sväng på Birsta. Bara prova och se hur det går och känns. Planen var att jag skulle köpa påskägg och innehåll till det.
Vi gick in på ÖB, tittade på saker och pratade. Ju längre in jag kom ju mer okontrollerad blev min kropp. Jag fick ont i magen och blev illamående.
För att inte föra över mina känslor till mina systrar så fortsatte jag.
Jag blev ofokuserad men försökte iallafall att handla, blev 2 chipspåsar, ägg och skinka på burk. Inget till barnen som var planerat, blev inte alls som jag tänkt.
När jag precis är vid kassan och ska betala så blir de brus i öronen o flimmer för ögonen. Ska väl bara fattas att jag svimmar också, jag stog kvar och låtsades som ingenting. Betalde och gick ut. Väl ute ville jag bara kräkas, men försökte hålla emot alla känslor som cirkulerar i mig.
Nu i efterhand kanske jag bara skulle ha åkt hem o tagit det lugnt. Men livet i en familj med barn rullar ju liksom på.
Min dotter Alice hade ju öppet hus på sin skola. Klart jag som mamma skulle dit, alla andra barn har ju sina föräldrar där.
Vi hade bestämt med Alice att komma sista lektionen.
När vi kom på skolgården kom en glad Alice springande och mötte oss. Jag krama henne hårt och hon bad mig o Bjarne gå upp till klassrummet och vänta.
Skolklockan ringde in och massa glada, pratiga barn kom emot oss och ställde sig på led tills fröken kom och låste upp.
Vi gick in i klassrummet till Alice bänk som var placerad längst in bredvid stora fönster. Dörren stängdes och fröken började prata om Isbjörnen.
Massa barn räckte upp handen för att svara på frågorna som läraren ställde.
Ett ljud började låta o jag började titta runt, kunde inte identifiera vart det kom ifrån. Jag flyttade på gardinen som var ivägen för att titta ut och se om det var ute på skolgården. Den var tom.
Nu kom knuten i magen och illamåendet igen. Brus i öronen o flimmer för ögonen kom snabbt. Jag försökte lugna mig själv, stirrade på fröken och försökte koncentrera mig på vad hon sa.
Till slut är jag så koncentrerad att jag till och med hör vad hon säger.
Då kommer det upp en bild på tavlan på Isbjörnen och under björnen massa blod av en säl han ätit.
Då kände jag att nu kan jag inte kontrollera kroppen längre.
Säger till min man och dotter att jag måste på toa. Halvspringer ut och tårarna kommer precis innan jag når dörrhandtaget.
Slänger mig ner och kurar ihop mig som en boll, tårarna forsar och kroppen skakar så den hoppar. Tar mig till en bänk och sätter mig där för att andas och försöka få kontroll på kroppen igen. En lärare som precis kommer ut frågar hur de är med mig.
"Ingen fara, jag var på Drottninggatan i fredags och har bara en panikattack"
Vi små pratar lite, ljudet som jag hört och fortfarande hörde var träslöjden under oss.
Allt kändes som ett misslyckande.
Jag lugnade ner mig, tog djupa andetag och klev in i klassrummet igen. Jag måste ju finnas för min dotter kände jag.
Jag klarade det.
I efterhand vet jag inte om jag gjorde rätt eller fel?!?!
Hur ska jag veta hur kroppen och hjärnan kommer att reagera på olika saker?
En vän så till mig "ta de lugnt, pressa dig inte för hårt"
Det sitter i bakhuvudet men ändå vill jag prova och se om det går.
Prästen pratade om kroppsminnet, därför den reagerar som den gör. När han så de så låter de ju logiskt.
Men när jag hamnar i olika situationer så vill jag ha kontroll. De har jag inte nu, då kroppen reagerar som den gör efter det vi varit med om.
Jag ska så småningom få kontroll över mig själv och låta de ta den tid som behövs 💗
Kram Maria
Börja blogga igen
Här var de längesen jag skrev.
Tänkte jag ska börja skriva lite för att få ur mig massa känslor som cirkulerar i min kropp just nu.
Ska börja skriva att jag var på Drottninggatan i fredags och fick se o uppleva saker som jag inte kan beskriva med ord.
Vi var 6 stycken från min släkt och 2 väninnor till min moster som skulle ha en rolig och mysig helg i sthlm. Den slutade i kaos.
(Ska skriva om själva händelsen en annan dag)
De räcker inte med att jag/vi fick se lastbilen och massa kroppar ligga på marken. Vi fick även vara instängda i ca 3 timmar i en butik nere i en källare.
Dödsångest.
Tack Bjarne, Niklas och Andreas för att ni beslutade att Andreas och Niklas skulle ta vår bil (7 sits) och komma
o hämta oss i Stockholm. Trots att vi satt i en källare så tog ni bilen och körde ner. Tacksam 💗
Jag och mina systrar har varit och pratat med två präster. Ringde 1177 och då hänvisade de oss till GA kyrkan i stan. Kan ärligt säga att jag var lite skeptisk först. Men nu i efterhand är jag tacksam för att jag blev skickad dit. De märktes att de var vana vid krishantering. Fick mycket stöd och råd om hur jag/vi ska handskas och leva med detta.
Hjärnan tänker hela tiden att blir allt som förut, så kommer allt bli som "vanligt" igen. Men de kommer aldrig bli som vanligt, jag måste lära mig att leva med detta trauma.
Sa även till prästen att " jag får dåligt samvete när jag mår så dåligt och är så ledsen då de finns en bland oss som lastbilen nästan körde på"
Då svarade han att "man kan inte mäta en känsla, en upplevelse".
Nä, de är ju sant... Alla är vi olika o alla upplever och känner på olika sätt.
Då kan jag försöka släppa det och bearbeta de just jag varit med om.
Känner att jag hoppar lite hit o dit i texten men de är just så de är i min hjärna just nu. Kaos.
Skriver mer en annan dag.
Sköt om er, ta inget förgivet 💗💗💗
Kram Maria
Tänkte jag ska börja skriva lite för att få ur mig massa känslor som cirkulerar i min kropp just nu.
Ska börja skriva att jag var på Drottninggatan i fredags och fick se o uppleva saker som jag inte kan beskriva med ord.
Vi var 6 stycken från min släkt och 2 väninnor till min moster som skulle ha en rolig och mysig helg i sthlm. Den slutade i kaos.
(Ska skriva om själva händelsen en annan dag)
De räcker inte med att jag/vi fick se lastbilen och massa kroppar ligga på marken. Vi fick även vara instängda i ca 3 timmar i en butik nere i en källare.
Dödsångest.
Tack Bjarne, Niklas och Andreas för att ni beslutade att Andreas och Niklas skulle ta vår bil (7 sits) och komma
o hämta oss i Stockholm. Trots att vi satt i en källare så tog ni bilen och körde ner. Tacksam 💗
Jag och mina systrar har varit och pratat med två präster. Ringde 1177 och då hänvisade de oss till GA kyrkan i stan. Kan ärligt säga att jag var lite skeptisk först. Men nu i efterhand är jag tacksam för att jag blev skickad dit. De märktes att de var vana vid krishantering. Fick mycket stöd och råd om hur jag/vi ska handskas och leva med detta.
Hjärnan tänker hela tiden att blir allt som förut, så kommer allt bli som "vanligt" igen. Men de kommer aldrig bli som vanligt, jag måste lära mig att leva med detta trauma.
Sa även till prästen att " jag får dåligt samvete när jag mår så dåligt och är så ledsen då de finns en bland oss som lastbilen nästan körde på"
Då svarade han att "man kan inte mäta en känsla, en upplevelse".
Nä, de är ju sant... Alla är vi olika o alla upplever och känner på olika sätt.
Då kan jag försöka släppa det och bearbeta de just jag varit med om.
Känner att jag hoppar lite hit o dit i texten men de är just så de är i min hjärna just nu. Kaos.
Skriver mer en annan dag.
Sköt om er, ta inget förgivet 💗💗💗
Kram Maria
1000 järn i elden
Börja tidigt idag, åkte o hälsa på ny jobbet, skrev papper, hälsa på vännen V, middag med familjen, boka hotell, slumra till, öb med moster, åkte till mamma o pappa med en välkommen blomkruka, hämta bil. Nu hemma =D
Snacka om o hinna 1000 saker på en dag ;) hihi
Ha en bra måndagkväll!
Kram M
Snacka om o hinna 1000 saker på en dag ;) hihi
Ha en bra måndagkväll!
Kram M
Barnens dag
Dagen började med att vi åkte på barnens dag, lillgumman fick hoppa hoppborg, ansiktsmålning, fiskedamm, köpa svindyr ballong, de kan verkligen ta betalt.
Efter åkte vi direkt o gratta barnens kusin som fyller 17 år idag.
Grabbarna fick vi inte med på nått, försökte men icke, tråkigt att de aldrig vill följa med, svider i mammahjärtat:(
Grabbsen är ute o leker med kompisar i lillfia har somnat, helt slut efter denna dag.
Ska åka o träffa mina vänner snart, vi visste inte riktigt vart vi skulle sitta, för alla vi har barn o vi vill prata lite ostört som man gör så sällan, så de bli Max, hahaha. Annorlunda men går de å ;)
I morron är de jobbdag igen, ska åka o hälsa på där jag ska börja efter sommaren, spännande.
För ca 2 veckor sen kände ja mig ledsen o kunde inte sätta fingret på va de va, vet ff inte va de va... konstigt. Känner mig mycket gladare nu, så de är ju bra :)
Blir till o fixa till mig nu.
kram M
Efter åkte vi direkt o gratta barnens kusin som fyller 17 år idag.
Grabbarna fick vi inte med på nått, försökte men icke, tråkigt att de aldrig vill följa med, svider i mammahjärtat:(
Grabbsen är ute o leker med kompisar i lillfia har somnat, helt slut efter denna dag.
Ska åka o träffa mina vänner snart, vi visste inte riktigt vart vi skulle sitta, för alla vi har barn o vi vill prata lite ostört som man gör så sällan, så de bli Max, hahaha. Annorlunda men går de å ;)
I morron är de jobbdag igen, ska åka o hälsa på där jag ska börja efter sommaren, spännande.
För ca 2 veckor sen kände ja mig ledsen o kunde inte sätta fingret på va de va, vet ff inte va de va... konstigt. Känner mig mycket gladare nu, så de är ju bra :)
Blir till o fixa till mig nu.
kram M
Människor
Va är de med vissa människor... Att glädjas åt andras lycka, då har man kommit långt tycker ja!
För att man själv mår dåligt behöver man inte smutskasta andra, men är väl ett sätt för dem o må bättre kanske, ja inte vet ja...
Så, färdig slösat energi på detta o njuta av de braiga istället:)
I morron är de skolavslutning, yngsta grabben kl 10.15 o äldsta kl 13. Blir picnic där emellan på kyrkogården om vädret tillåter. Efter blir de jordgubbstårta här hemma, mamma, pappa, svärmor, vännen j med familj, syrr o lilleman kommer, mysigt.
Nu blir de sängen, natti!
För att man själv mår dåligt behöver man inte smutskasta andra, men är väl ett sätt för dem o må bättre kanske, ja inte vet ja...
Så, färdig slösat energi på detta o njuta av de braiga istället:)
I morron är de skolavslutning, yngsta grabben kl 10.15 o äldsta kl 13. Blir picnic där emellan på kyrkogården om vädret tillåter. Efter blir de jordgubbstårta här hemma, mamma, pappa, svärmor, vännen j med familj, syrr o lilleman kommer, mysigt.
Nu blir de sängen, natti!
Undra...
Undra om man ska ge sig på detta igen, va ju rätt längesen hehe.
Livet rullar ju liksom på som vanligt.
Lillgumman har gjort DET idag, klippt sitt eget hår, ingen lugg kvar... "Nu slipper ja ha luggen i ögonen" sa hon
Men hon lovade att aldrig göra om de igen, man kan ju hoppas =D
På fredag är de skolavsluting, hoppas på finväder faktiskt, de hör lite till.
Ska väl göra en jordgubbstårta, de hör liksom till i vår familj.
Ha de bra!
Kram M
Livet rullar ju liksom på som vanligt.
Lillgumman har gjort DET idag, klippt sitt eget hår, ingen lugg kvar... "Nu slipper ja ha luggen i ögonen" sa hon
Men hon lovade att aldrig göra om de igen, man kan ju hoppas =D
På fredag är de skolavsluting, hoppas på finväder faktiskt, de hör lite till.
Ska väl göra en jordgubbstårta, de hör liksom till i vår familj.
Ha de bra!
Kram M
Hänt lite
Händelserik helg:)
I tors bjöd vi mosters familj på middag o minttu, mmm gott:))
Mycket trevlig kväll!
På fredag va ja med hockeymammorna o planera fest, där blev de lite cider o smultronvin. Hon hade gjort jättego tacogratäng, mums.
Lördag va jag o storgrabben o lillgumman i pulkbacken, super mysigt. Komma massa kändisar!
Idag började jag dagen med o ta med lillgumman o hennes kompis på ikea o åt frukost,sen toys så fick de köpa för sina julklappspengar. Sen har ja slöat mest,plockat lite i ¨lillgummansrum, lite kvar fortsätter i möra.
Har fåttallergi runt ögonen, ajajaja, inte kul...täcken på stress o trött o för mycket vatten ;)
Nä nu blir de mys i sängen o en film.
Kram M
I tors bjöd vi mosters familj på middag o minttu, mmm gott:))
Mycket trevlig kväll!
På fredag va ja med hockeymammorna o planera fest, där blev de lite cider o smultronvin. Hon hade gjort jättego tacogratäng, mums.
Lördag va jag o storgrabben o lillgumman i pulkbacken, super mysigt. Komma massa kändisar!
Idag började jag dagen med o ta med lillgumman o hennes kompis på ikea o åt frukost,sen toys så fick de köpa för sina julklappspengar. Sen har ja slöat mest,plockat lite i ¨lillgummansrum, lite kvar fortsätter i möra.
Har fåttallergi runt ögonen, ajajaja, inte kul...täcken på stress o trött o för mycket vatten ;)
Nä nu blir de mys i sängen o en film.
Kram M
