Börja blogga igen
Här var de längesen jag skrev.
Tänkte jag ska börja skriva lite för att få ur mig massa känslor som cirkulerar i min kropp just nu.
Ska börja skriva att jag var på Drottninggatan i fredags och fick se o uppleva saker som jag inte kan beskriva med ord.
Vi var 6 stycken från min släkt och 2 väninnor till min moster som skulle ha en rolig och mysig helg i sthlm. Den slutade i kaos.
(Ska skriva om själva händelsen en annan dag)
De räcker inte med att jag/vi fick se lastbilen och massa kroppar ligga på marken. Vi fick även vara instängda i ca 3 timmar i en butik nere i en källare.
Dödsångest.
Tack Bjarne, Niklas och Andreas för att ni beslutade att Andreas och Niklas skulle ta vår bil (7 sits) och komma
o hämta oss i Stockholm. Trots att vi satt i en källare så tog ni bilen och körde ner. Tacksam 💗
Jag och mina systrar har varit och pratat med två präster. Ringde 1177 och då hänvisade de oss till GA kyrkan i stan. Kan ärligt säga att jag var lite skeptisk först. Men nu i efterhand är jag tacksam för att jag blev skickad dit. De märktes att de var vana vid krishantering. Fick mycket stöd och råd om hur jag/vi ska handskas och leva med detta.
Hjärnan tänker hela tiden att blir allt som förut, så kommer allt bli som "vanligt" igen. Men de kommer aldrig bli som vanligt, jag måste lära mig att leva med detta trauma.
Sa även till prästen att " jag får dåligt samvete när jag mår så dåligt och är så ledsen då de finns en bland oss som lastbilen nästan körde på"
Då svarade han att "man kan inte mäta en känsla, en upplevelse".
Nä, de är ju sant... Alla är vi olika o alla upplever och känner på olika sätt.
Då kan jag försöka släppa det och bearbeta de just jag varit med om.
Känner att jag hoppar lite hit o dit i texten men de är just så de är i min hjärna just nu. Kaos.
Skriver mer en annan dag.
Sköt om er, ta inget förgivet 💗💗💗
Kram Maria
Tänkte jag ska börja skriva lite för att få ur mig massa känslor som cirkulerar i min kropp just nu.
Ska börja skriva att jag var på Drottninggatan i fredags och fick se o uppleva saker som jag inte kan beskriva med ord.
Vi var 6 stycken från min släkt och 2 väninnor till min moster som skulle ha en rolig och mysig helg i sthlm. Den slutade i kaos.
(Ska skriva om själva händelsen en annan dag)
De räcker inte med att jag/vi fick se lastbilen och massa kroppar ligga på marken. Vi fick även vara instängda i ca 3 timmar i en butik nere i en källare.
Dödsångest.
Tack Bjarne, Niklas och Andreas för att ni beslutade att Andreas och Niklas skulle ta vår bil (7 sits) och komma
o hämta oss i Stockholm. Trots att vi satt i en källare så tog ni bilen och körde ner. Tacksam 💗
Jag och mina systrar har varit och pratat med två präster. Ringde 1177 och då hänvisade de oss till GA kyrkan i stan. Kan ärligt säga att jag var lite skeptisk först. Men nu i efterhand är jag tacksam för att jag blev skickad dit. De märktes att de var vana vid krishantering. Fick mycket stöd och råd om hur jag/vi ska handskas och leva med detta.
Hjärnan tänker hela tiden att blir allt som förut, så kommer allt bli som "vanligt" igen. Men de kommer aldrig bli som vanligt, jag måste lära mig att leva med detta trauma.
Sa även till prästen att " jag får dåligt samvete när jag mår så dåligt och är så ledsen då de finns en bland oss som lastbilen nästan körde på"
Då svarade han att "man kan inte mäta en känsla, en upplevelse".
Nä, de är ju sant... Alla är vi olika o alla upplever och känner på olika sätt.
Då kan jag försöka släppa det och bearbeta de just jag varit med om.
Känner att jag hoppar lite hit o dit i texten men de är just så de är i min hjärna just nu. Kaos.
Skriver mer en annan dag.
Sköt om er, ta inget förgivet 💗💗💗
Kram Maria
Kommentarer
Trackback
