Vart är jag nu?
Har börjat jobba 2 h och på måndag tänker jag prova heltid. Vet inte hur de går förrän jag provat🙈
De som varit är att jag fortfarande blir trött fort. Lite frustrerande att inte orka i samma tempo som innan dådet. Minnet sviker också🤔
Idag innan vi skulle åka till stugan så kommer det en bil med släp som kör runt på området. Ljudet av släpet är exakt samma ljud som lastbilen som körde på Drottninggatan. Det där skallrande plåtljudet... min kropp reagerar fortfarande på det ljudet, de är som de gör ont i själen på nått sätt. Oavsett om jag är beredd på ljudet så är de obehagligt.
Jag har faktiskt sminkat mig några gånger också sen händelsen, känns stort faktiskt😂
Har även musik i bilen, men bara i bland. Så alltså går de framåt 👌
Översta bilden är tagen ca 1 vecka efter terrordådet, de 2 andra är nyare o frun har slängt på sig lite mascara🙈😂
Ser fortfarande sliten ut, men de får jag leva med🤗
Nu ska jag njuta lite av stugmys med nära o kära❤
Stockholm...igen
I fredags rullade vår bil ner till Stockholm igen. Innan hade jag blandade känslor.
När fredag kom, så kan jag ärligt säga att jag stängde av, för att överleva denna resa mentalt.
Denna helg var planerad sen långt innan dådet. Lördagen kiss konsert och söndagen gymnastiktävling för lillgumman.
Om jag backar tiden lite längre bakåt. Så hade ju jag, yrhönan Jönsson, missat att kiss och tävlingen var samma helg. Men när vi fick veta att tävling var på söndag och kiss lördag och båda i Sthlm, så löste det sig.
Jag, Bjarne och Jenny bestämde att åka ner redan fredag så vi skulle finnas i närheten av tjejerna om det skulle vara nått. På lördag kom resten av gänget ner, Cillan, Andreas, Angela och Bosse.
Mysigt och umgås med härliga och underbara människor. Att skratta med dom får min kroppen att fyllas med energi.
(På hotellrummet och i lägenheten)
Har fått många frågor som tex "Var Kiss bra?" "Hade ni kul?"
Vet fasiken inte vad jag ska svara på de... Jag njöt ju inte direkt.
Känner mest, nu är det gjort och vi överlevde. Hemskt att säga, men det är så jag känner.
Valde att inte dricka en gnutta då jag ville vara redo. Redo mentalt och fysiskt.
När fredag kom, så kan jag ärligt säga att jag stängde av, för att överleva denna resa mentalt.
Denna helg var planerad sen långt innan dådet. Lördagen kiss konsert och söndagen gymnastiktävling för lillgumman.
Om jag backar tiden lite längre bakåt. Så hade ju jag, yrhönan Jönsson, missat att kiss och tävlingen var samma helg. Men när vi fick veta att tävling var på söndag och kiss lördag och båda i Sthlm, så löste det sig.
Jag, Bjarne och Jenny bestämde att åka ner redan fredag så vi skulle finnas i närheten av tjejerna om det skulle vara nått. På lördag kom resten av gänget ner, Cillan, Andreas, Angela och Bosse.
Mysigt och umgås med härliga och underbara människor. Att skratta med dom får min kroppen att fyllas med energi.
(På hotellrummet och i lägenheten)
Har fått många frågor som tex "Var Kiss bra?" "Hade ni kul?"
Vet fasiken inte vad jag ska svara på de... Jag njöt ju inte direkt.
Känner mest, nu är det gjort och vi överlevde. Hemskt att säga, men det är så jag känner.
Valde att inte dricka en gnutta då jag ville vara redo. Redo mentalt och fysiskt.
Lillhjärtat hade sin tävling och de värmde i mammahjärtat att se henne. Kan tänka mig att denna resa för henne var stor. Innan vi åkte till tåget säger hon att de var lite pirrigt i magen.
Hon har verkligen haft en toppenhelg med ledare och barn, GF Astra.
När jag var på tågstationen och väntade på henne. Så kom det tre poliser som ställde sig på perrongen och väntade på samma tåg som Alice skulle komma med. Mitt hjärta började slå fortare och en klump i magen.
När jag var på tågstationen och väntade på henne. Så kom det tre poliser som ställde sig på perrongen och väntade på samma tåg som Alice skulle komma med. Mitt hjärta började slå fortare och en klump i magen.
Det är inte det att jag är rädd för polisen, mer anledningen till varför de är där. Ovetskapen gör de inte lättare heller. Sen har jag i bakhuvudet hela tiden att inte föra över min rädsla till varken mina barn, man, släktingar och vänner. I kroppen blir det kaos som jag försöker kontrollera så de inte syns. Går åt mycket energi till det, tro jag.
Lillgumman kliver av tåget och kommer emot mig, det lyser glädje i ögonen på henne. Jag kramar om henne hårt, de bränner under ögonlocken. Egentigen vill jag bara grina lilleskutt tårar, men håller mig. Samma känsla där... Hon klarade sig, hon lever, min älskade lilla flicka.
Lillgumman kliver av tåget och kommer emot mig, det lyser glädje i ögonen på henne. Jag kramar om henne hårt, de bränner under ögonlocken. Egentigen vill jag bara grina lilleskutt tårar, men håller mig. Samma känsla där... Hon klarade sig, hon lever, min älskade lilla flicka.
Att släppa iväg henne till Sthlm med någon annan och sen även veta att hon ska åka tunnelbana och vistas på platser där de är stora folksamlingar. Den känslan jag hade i kroppen kan jag inte beskriva med ord. Det gör typ ont i själen. Sen även där, att inte visa henne hur jag egentligen känner. Släppa på kontrollen och verkligen lita på dom hon åker med.
Jag vill tacka alla inblandade som gjorde hennes helg helt fantastisk!
Jag är fortfarande sjukskriven men ska börja arbeta till veckan på 25%. Känns rätt bra. Var på jobbet och hälsade på i 2 timmar i går. Var där en timme längre än förra veckan, framsteg gillar jag. Efteråt fick jag åka hem och sova, huvudet och kroppen blir trött trots att jag bara hälsar på.
Jag är fortfarande sjukskriven men ska börja arbeta till veckan på 25%. Känns rätt bra. Var på jobbet och hälsade på i 2 timmar i går. Var där en timme längre än förra veckan, framsteg gillar jag. Efteråt fick jag åka hem och sova, huvudet och kroppen blir trött trots att jag bara hälsar på.
Något mer positivt är att jag sover bättre, och det känns i kroppen, den orkar liksom lite mer. Och jag sover utan tabletter. Lite mardrömmar får jag räkna med, men bättre de än att sova 2-3 timmar per natt.
Det jag har svårigheter med nu är:
Blir trött av olika ljud
Kroppen reagerar på plötsliga ljud, hoppar till
Kroppen reagerar på plötsliga ljud, hoppar till
Tillfälligt svårt med minnet
Panikångest i olika situationer
Koncentrationsproblem
Med tiden så kommer nog detta ge med sig. Jag måste bara accepetera att det kan ta tid.
Men skulle såklart känna lite glädje om tiden gick fort ;)
En sak till som var trevligt, var att vi hälsade på min morbror och hans sambo i deras nya lägenhet på Fridhemsplan. Vi kommer gärna fler gånger!
Men skulle såklart känna lite glädje om tiden gick fort ;)
En sak till som var trevligt, var att vi hälsade på min morbror och hans sambo i deras nya lägenhet på Fridhemsplan. Vi kommer gärna fler gånger!
Mitt mål nu är att försöka blicka framåt :)
Kram Maria
Skynda långsamt
Idag tog jag beslutet om att de kanske inte är så lämpligt att börja jobba heltid på måndag. Min hjärna vill, men kroppen säger nått helt annat.
När jag är på jobbet o hälsar på o träffar alla, barn o vuxna, så får jag mycket positiv energi. Massa kramar och ord som verkligen värmer i mitt hjärta.💕
Men...kroppen blir så trött efter att bara vara där nån timme. Så jag är inte redo än helt enkelt. Jag måste acceptera det, fast de är inte så enkelt som de låter🙈
Igår när vi 3 systrar träffades, så gjorde min lillasyster Jessica en sak så vi skrattade riktigt från hjärtat.
Att få känna o se sina älskade systrar skratta, är så underbart!!!
Man får liksom nya krafter till att orka.
Hoppas Jessica o Cecilia ler nu😉😘💗
Kram
🌞
Igår gjorde jag precis som jag skrev på inlägget på fb o Instagram, jag levde 🌞 En super mysig dag💕
Idag, nu, finns ingen ork kvar. Ligger fortfarande kvar i sängen, tom och trött.
Dagarna och känslorna är som en berg- och dalbana.
Men om nån timme kanske de känns annorlunda, till de bättre, kan jag hoppas 🤗
Tack för er omtanke 💕😙
Kram
