Mitt liv som fru & 3 barnsmamma!

I går kom syrran o lilleman på besök, fick en stolt moster rå om honom lite=)
Vi sitter o tittar på aftonbladets hemsida o då säger syrran
" De känns konstigt i ögonen, alldeles ljust: Är de ljust här inne?"
Jag tittar ut o säger "Snarare att de blev mörkare"
Vi går in i tv-rummet, hon sitter i fåtöljen o känner sig allmänt konstig.
Efter tag kommer hon in i köket o sätter sig på stolen o säger
"Nu domnar de i arm o ben på höger sida, typ stickningar"
Sen börjar hon sluddra o svamla o får inte fram va hon ska säga.
Först belv jag " Va håller hon på med?" Hon betedde sig som hon hade druckit o va as packad. Trodde hon drev med mig.
Men insåg mycket snabbt att de var allvar.
Jag fick panik o trodde tungan hade svullit, hon är ju suuuuuper nötallergisk, har en sån där penna man ska sticka i benet.
Försökte lugna ner henne " Andas lugnt" för hon har ju tendens att stressa upp sig när de blir nåt.
Själv kände jag mig "hysterisk" inombords men visade de inte.
Ringde moster E (mamma o pappa var bortrest) o fråga va de kan va, hon tyckte ja skulle ringa.
När jag sitter i telefon kö till rådgivningen tänkte jag "F-n tänk om de är en propp"
Kändes som de var lite såna symtomer o vår farmor hade massa proppar!
Innan jag kommit fram så hade syrran repat sig o blivit någorlunda normal igen, men de tyckte inne på sjukhuset att hon skulle komma in iallafall.  De tyckte jag å!
Ringde lillasyrran som fick komma hit o vara barnvakt, så fick jag låna mamma o pappas bil, vår Mazda är FORTFARANDE på skönhetsoperation...
Kl. 15.30 kom vi in, fick inte sitta o vänta så särskilt länge.
In i nåt rum med massa draperier mellan varje säng. Där kopplade de på henne massa "ploppar" , ekg tror ja de heter, sen kollade de blodtrycket o tog en massa blodprov. Satt på henne ett sånt där armband med namn o persondata o dropp.
Då tittade ja på henne o frågade "Hur länge tänkte du stanna=)=)=)"
Fick hon åka till ett rum där vi skulle få träffa en doktor. Där satt vi å vänta i många timmar, jag som avskyr att vänta!
När väl doktorn kom in så sa han att alla blodvärden var bra, ekg o blodtryck såg bra ut.
Han började peta i ansiktet med en pinne o hon skulle säga om hon kände de.
Jag hade fullt sjå att hålla mig för skratt, så typiskt mig att bli så skrattig vid fel tillfälle.
Hon fick sträcka ut båda armarna rakt ut sen åt sidan å då skulle hon sätta fingret på näsan. "Fortare sa han"
Då vände jag mig om för att inte skratta...
"Nu ska du rycka pannan"
Såg på syrran att hon var helt koncentrerad på va han skulle säga, så när hon rynkar pannan ser hon hur förvånad ut som helst. Man kunde nästan läsa i panna på henne typ "Ursäkta, men va håller vi på med"
Där bröt skrattet ut för mig, fick vända mig om så inte doktorn skulle se, men han hade väl hört redan....
Hon fick göra fler saker som jag inte såg, försökte bara koncentrera mig på att inte skratta.
Han ville att hon skulle skikt röntgas, så då va de bara att vänta på de....
När provsvaren var klar kom han in skuttande å sa att allt såg bra ut men ville att hon skulle komma tillbaka på en magnetröntgen.
Vi kom hem kl 20.30, trött o hungriga, vräkte i oss ett skrov, mums!
Allt såg ju bra ut så de är bara att vila o äta syrran!!! Nu har du ju fått en rejäl kroppsbesiktning, inte varje dag man får de=)
Skräm inte stora syster nåt mer nu!

Kram M